Ibland kan jag känna doften av hans parfym. Det är så konstigt. Precis nyss stod jag i min slitna studenttjocktröja och kände plötsligt att kanten vid halsen luktade precis som hans alla tröjor alltid gjorde. 

 

En gång stod jag i en ganska tom affär tillsammans med två vänner då jag plötsligt stod där öga mot öga med den parfymen. Hela den gången bara doftade gamla minnen, min kärlek. Vännerna gick vidare och där stod jag helt ensam, rätt upp och ner en bra jäkla stund och drog djupare och djupare andetag. Det var som att han fyllde hela mitt sinne och min kropp. Det måste ha sett lite lustigt ut ändå, för stod jag ju och typ bara stirrade medan alla sorters känslor sköljde över mig på en och samma gång.

 

Jag kan fortfarande komma ihåg hur han doftade på kinderna. Jamen, jag brukade gosa upp mitt tryne på hans kinder och lukta lite. Oftast när han sov. Fan, han var så himla fin. Det går faktiskt att komma ihåg den där lukten, för den sitter liksom som ett doftminne i skallen på mig och jag kan liksom plocka fram den. Hahah, weird men true!