Jag kan lÄta mÀtaren gÄ

Hans bror joggade förbi mig nÀr jag var ute pÄ lunchen. SÄ konstig kÀnsla. Och vad lÄng han blivit, han blir bara lÀngre och lÀngre i mitt huvud ju mer jag tÀnker pÄ det, haha. Jag undrar om han kÀnde igen mig dÀr under skÀrmen. Om han gjorde det i all hast- sa han det till sin bror?
RSS 2.0