Har hämtat ut journalkopior av hela min KBT period, det nästan brände i händerna på mig när jag tog emot kuvertet och efter att ha läst bara första raden av de 13 bladen, fylldes mina igen diskret av tårar. Blir ledsen av att all denna text är jag. Jag är såhär, jag har en diagnos för lin fobi och det gör mig ledsen att just jag måste gå igenom det här i livet. Mitt jävla skit liv. Också lättad över att jag har en diagnos för vad som tynger och hindrar mig i livet vilket är en bra sak. Kunskap är makt. Jaja, ska läsa vartenda ord i min journal nu. Håll i hatten!