ögonen gÄr i kors
Midsommar och jag ska umgĂ„s med ett gĂ€ng jag inte kĂ€nner som en bön bjudit in mig pĂ„. Tackade ja utan att tĂ€nka för jag vet att jag mĂ„ste. Jag mĂ„ste komma ut, jag mĂ„ste vara mer sociala i utsatta situationer och inte tacka nej till allt. Det tar mig ingenstans men jag Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt jĂ€vla TRĂTT. TRĂTT TRĂTT TRĂTT.
Heja pÄ mig för jag kÀnner bara en person dÀr.
